Modern teknik kan avsevärt förbättra glasets egenskaper genom att täcka ytan med en metalloxid som är osynlig för ögat. Därmed förbättras glasets termiska egenskaper (värmereflektion). Denna glastyp kalls låg-emitterande glas (Low-E) och det reflekterar 40 % – 70 % mer värme jämfört med vanligt glas. Eftersom värmeisolering är ett av de viktigaste kraven för fönster idag har Low-E-glas blivit normen i tillverkningen av glasrutor. De vanligaste isolerade glasenheterna tillverkas med två glasrutor varav en är lågemitterande (Low-E) glas.
En högre nivå av värmeisolering kan uppnås med en trippelisolerad glasenhet där två av glasrutorna är Low-E. Med tredubbla isolerade glasenheter ökar värmeogenomträngligheten med upp till dubbelt jämfört med dubbelglasfönster. En nackdel är dock den isolerade glasenhetens vikt och tjocklek samt dess minskade ljusinsläpp.
De grundläggande villkoren för bästa möjliga termoisolerande egenskaper hos isolerade glasenheter (IGU) är följande:
- IGU med lågemitterande (Low-E) glasrutor;
- Optimalt mellanrum mellan glasrutorna (min. 16 mm);
- Mellanrummet mellan glasrutorna fyllt med argongas;
- Tätningslister, s.k. warm edge spacers,, istället för aluminium.